”The real problem of humanity is the following: we have paleolithic emotions; medieval institutions; and god-like technology. And it is terrifically dangerous, and it is now approaching a point of crisis overall.”
— E. O. Wilson
Denna efterforskning har pågått lika länge som mitt tilltagande tvivel på teknikutvecklingens goda intentioner och på min egen plats i den. En del av efterforskningen är säkert en ren fascination med vetenskapliga mysterier, kunskapens gränser, elektromagnetiska vågor, energiöverföring, speciellt den mellan människor – det som utgör våra relationer och som vi upplever som känslor. Att försöka skala ner den komplexa världen och vokabulären till det kristallklara tekniska språket har alltid varit tilltalande. Jag har rört mig mot det djupaste mörkret och den mest extrema avskärmningen för att undersöka vad som återstår när yttre brus har filtrerats bort.
Tankar, bilder, begrepp jag återkommer till som egna själavspeglingar. Gränsland och tvärzoner.
Nagorno-Karabach
Nagorno-Karabach är en vacker men fastklämd och tragisk enklav. Under åren har den blivit en symbol för en plats i ett kroniskt blodigt mellanläge. Det var här Liv, som då hette Aysel, ursprungligen skulle börja jobba i en gruva. Snabbt blev paralleller med Bosnien så påtagliga att det inte gick längre att vistas i det.
Det tyska industrilandet Einstürzende Neubauten har en underbar song om Nagorno:
Die Stadt liegt unter Nebel
Ich bin auf meinem Berg
In meinem schwarzen Garten
Zwischen Himmeln eingeklemmt
In der Enklave meiner Wahl
In der ich mich versteck
In Nagorny Karabach
Min lilla trespråkiga blogg heter så:
https://nagornokarabah.wordpress.com/
Det kosmiska filtret: Pyhäsalmi
Pyhäsalmi-gruvan i norra Finland sträcker sig till ett djup av 1 444 meter. På denna nivå reducerar urberget flödet av kosmiska partiklar med en faktor på över en miljon. Här nere, skyddade från kosmiskt brus, pågår den mest underliga forskningen– en fästning djupt inne i det finska urberget.
Termodynamik och entropi: Kaosets tryck
Entropi är ett mått på oordning i ett system. Enligt termodynamikens andra lag ökar entropin alltid i ett slutet system.
Gas definieras som det tillstånd där den inre energin har övervunnit materians förmåga att hålla samman. Här är entropin som högst. När en substans passerar sin kokpunkt uppstår en total befrielse; partiklarna rör sig i ett vilt, slumpartat kaos och erkänner inga gränser förutom det utrymme de ockuperar. Det mätbara trycket är resultatet av miljarder våldsamma kollisioner per sekund mot omgivande ytor – en ständig strävan efter expansion i ett slutet rum.
***
Sedan det som hände har mina känslor varit outhärdliga att vistas i. De är motstridiga, krockar, upplöses, förhöjer varandra i en stund och tar ut varandra i nästa. Ibland stannar jag upp och njuter av det inre oljudet – som en gejser gör känslorna sitt ständiga, outtömliga plopp, plopp.
De gula väktarna
Praxis att använda kanariefåglar som indikatorsystem i gruvdrift etablerades under sent 1800-tal på grund av en extrem fysiologisk specialisering. Fågelns andningssystem byter ut luft vid både in- och utandning, vilket gör den till en hyperkänslig sensor för toxiska, doftlösa gaser som kolmonoxid och metan. En fysiologisk reaktion hos fågeln utgjorde en kritisk varningssignal för evakuering. Systemet förblev en teknisk standard fram till 1986, då biologin ersattes av kisel och elektronik.
John Cage-effekten
Kompositören John Cage undersökte 1951 fenomenet absolut tystnad i ett ekofritt rum. Experimentet visade att tystnad är en biologisk omöjlighet; Cage registrerade två distinkta frekvenser. Den höga frekvensen var elektriciteten i hans eget centrala nervsystem och den låga frekvensen var ljudet av hans eget blodomlopp. Vi är våra egna störsändare; även i total isolering bär vi med oss kroppens oavbrutna brus.
Gruvans röst: Gruvgubben
Inom gruvmytologi finns gestalten Gruvgubben, personifieringen av bergets mekaniska vilja. Han varnar för ras genom att knacka i väggarna – ett fenomen som idag kopplas till mikrosprickor och spänningar i berg under extremt tryck.

Leave a comment